 |
Startsida |  |
Aktuellt | |
Ledare | |
Diakoni | |
Tema | |
Årsindex | |
Prenumerera | |
Annonsera | |
Redaktionen |  |
År |
Nummer | ||
|
Lägg samman! »det är bra för kyrkans diakoni« Många kyrkoråd förbereder sig i år för att lägga ihop den egna församlingen med en eller flera andra. Vad har det för betydelse för det diakonala arbetet att församlingar läggs samman? Försämras villkoren för att kunna bedriva ett relevant diakonalt arbete, eller ökar förutsättningarna? Få utvärderingar av tidigare sammanläggningar har gjorts. Lunds stift har dock gjort två! En enkät till kyrkoherdar, musiker och kyrkorådsordförande 2002 avsåg att fånga in argumenten för och emot sammanläggning. I svaren hamnade gudstjänsten i fokus. Skulle kyrksamheten minska eller skulle sammanläggningen skapa mer vi-känsla? Ur administrativa och ekonomiska synpunkter var sammanläggningarna mer självklara. Församlingarnas diakoni verkade inte kommenteras, möjligen implicit i risken för att församlingsarbetet skulle bli av mindre intresse ”om man arbetade som en del i en större helhet” (Selander 2003,s.43). I den andra Lundautvärderingen från ifjol ställdes direkta frågor om det diakonala arbetet. Då konstaterades att diakonins ställning i de åttiotal församlingar som var aktuella inte var stark. Detsamma kan noteras om man räknar diakonala befattningar i Strängnäs stift. Omkring fyrtio procent av församlingarna saknade 2007 en befattning där diakonalt arbete är en huvuduppgift. (Naturligtvis ingår det också i kyrkoherdars och andra medarbetares uppgift att utöva diakoni, men det är rimligen inte mer än en bisak.) Det är generellt sett en besvärande liten resurs för att svara upp mot de visioner och åtaganden som nationella dokument och lokala församlingsinstruktioner målar upp för församlingarnas diakonala uppgift. Kyrkoordningen anger inte vad som det diakonala arbetet ska inriktas på. Det enda som står är att ”varhelst det finns mänsklig nöd har diakonen en kallelse att ingripa”, och att ”uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar”. KO tycks förutsätta diakoner för att kontextualisera den diakonala uppgiften i församlingarna. En studie (2007) i Skara stift fokuserade även det frivilliga arbetet. Här återges positiva och negativa svar, en sammanläggning behöver i vilket fall inte betyda att det ideella engagemanget med nödvändighet minskar. I något fall återspeglas att diakonen i tätortsförsamlingen kunnat bidra även i den landsbygdsförsamling som nu blivit en del av den större församlingen. Exempel på en sådan roll beskrevs i en fallstudie i Linköpings stift (2004). En diakon i ett åttaförsamlingspastorat hade en understödjande roll i relation till de små besöks- och diakonigrupper som fanns i socknarna och kunde bistå med samordning och utbildning. Samtidigt intog hon en samverkansroll i relation till professionerna inom hemsjukvård och andra välfärdsaktörer som utgick från tätorten. En större församling kan förutom de obligatoriska präst- och kyrkomusikertjänsterna bära minst en diakonbefattning. Lunds stift talar i policysammanhang om att ett pastorat för att vara ”pastoral bärkraftigt” måste innehålla alla fyra profilerna. Trots risken för att den nya organisationen förminskar lokalt engagemang kan diakonbefattningar – i synnerhet om de är flera – både främja frivilliga insatser och bygga upp professionell kompetens i samverkan med vissa av samhällets övriga välfärdsaktörer. Det kan handla om ungdomsfrågor i kontakt med skolor, hemtjänst och hemsjukvård i relation till sjukhus och vårdcentraler, eller öppna verksamheter, exempelvis i samverkan med BVC eller missbruksvård. Min hypotes är att det är bra för kyrkans diakoni att lägga samman församlingar. Diakonalt arbete i dagens samhälle kräver samlade resurser och kompetens för den nödvändiga samverkan. Men hypoteser bör prövas. Har något mer stift undersökt konsekvenserna av församlingssammanläggningarna? I vilket fall är det tid att nu planera för detta i de församlingar som nybildas 2010, och då undersöka hur det diakonala arbetet påverkas. STIG LINDE |
