2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
0

01-02
03
04
05-06
07
08-09
10
11-12
13
14-15
16
17-18
19
20
21
22-23
24
25-26
27-28
29-30
31-32
33-34
35-36
37-38
39-40
41-42
43-44
45-46
47-48
49-50
51-52

Vem är intresserad? »Utvärderingens roll i en frivilligorganisation«

U
tvärderingar stöter vi på i många sammanhang. Dock inte så ofta inom det diakonala arbetet. En viktig fråga är därför: Vem är intresserad? Och vilken betydelse har de?
En fallstudie i en magisteruppsats visar på möjliga betydelser för utvärderingens roll i en frivilligorganisation (Cramér & Hansson 2002). Här studeras bland andra Amnesty International och den frikyrkliga biståndsorgsorganisationen Diakonia. Organisationernas sätt att hantera verksamhetsuppföljningens problematik skiljer sig åt på flera sätt.
Amnesty har som ett av sina mål att minska användandet av tortyr och dödsstraff. Om detta är statistiken knapphändig, och man utvärderar heller inte i vilken grad man ”når upp” till detta och liknande mål. Man är försiktig med att gå ut och hävda ett orsakssamband mellan en frigiven samvetsfånge och Amnestys insatser, eftersom detta kan bero på en mängd orsaker förutom Amnestys insatser.
Man har också utvärderingsbara mål; att öka insamlade medel med x procent och ”aktivismen” med y procent. För det senare har man utvecklat ett system av nyckeltal, bland annat baserat på antal grupper som betalar medlemsavgift och antal personer med formaliserade uppgifter på distriktsnivå. Dessa kvantitativa mått kompletteras kvalitativt genom verksamhetsberättelser och enkäter. De senare beskrivs ofta mottas med skepticism bland grupperna ute i landet. Att medlemmarna vill agera hellre än att lägga ner tid och resurser på att utvärdera, är en tendens som beskrivs.
Diakonia ger stöd till biståndsprojekt som drivs av samarbetspartners runt om i världen. SIDA och EU är huvudfinansiärer (85-90 procent) tillsammans med insamlade medel från svenska frikyrkor. Utifrån övertygelsen att människor är likvärdigt skapade till Guds avbild fastslås övergripande mål; till exempel ”Demokrati – Människor ska själva ha möjlighet att påverka sin livssituation”.
De formella krav på redovisning som SIDA ställer har lett till att det finns ett utvecklat rapportsystem. I enlighet med en målstyrd projektplaneringsmetod (LFA) mäter Diakonia vägen mot målen istället för övergripande måluppfyllelse. För detta används indikatorer som fastslås av den lokala partnerorganisationen.
I alla handböcker om utvärdering ställs grundfrågan ”varför?”. För det medlemsfokuserade Amnesty blir svaret att den utvärdering de aktiva i grupper och distrikt utför främst har en informerande funktion. Givetvis finns ett kontrollmotiv, men ”resultatet” av den ”kontrollen” ska vara motiverande. Eftersom visionsuppfyllelse – dödsstraffet avskaffat! – inte låter sig mätas, är det inte minst viktigt att visa på aktivitet; att någon gör något! För Diakonia som får statligt stöd är utvärderingens fokus biståndsaktiviteterna och syftet kontroll och återkoppling till finansiärerna. Att metoden är utvecklad av SIDA ger Diakonias utvärdering legitimitet.
För Amnesty är det viktigt att medlemmarnas engagemang inte hämmas av utvärderings-verksamheten. Enkäter och nyckeltal görs hanterbara och verksamhetsberättelsen är inte bara en form av utvärdering utan beskrivs också som en motivationsfaktor där de aktiva kan berätta om vad man arbetat med under året. Diakonia är en i högre grad professionaliserad organisation där det oavlönade ideella arbetet inte har samma framträdande plats. Intressenter i form av bidragsgivande organ kan, som i Diakonias fall, ha en avgörande betydelse för verksamhetsuppföljningens utformning. Vilka som tilldelas rollen som resursskapande intressent visar sig, som i Amnestys fall, vara en återspegling av en grundläggande idé och identitet för organisationen. Det är medlemsbasen som ger autonomi.
Om jag ställer Amnestys sätt att forma utvärdering bredvid Diakonia så ser jag två olika typer. Min fundering som jag vill inbjuda läsarna att diskutera är: Vad kan vi av en jämförelse lära om Svenska kyrkans diakonala arbete? Vilka är intressenterna – medlemmar, finansiärer, eller några andra? Vad betyder det i så fall för hur vi tänker utvärdering i diakonalt arbete?

STIG LINDE

Se PDF