 |
Startsida |  |
Aktuellt | |
Ledare | |
Diakoni | |
Tema | |
Årsindex | |
Prenumerera | |
Annonsera | |
Redaktionen |  |
År |
Nummer | ||
|
Valets teologi »demokratiskt underskott« Vad är demokrati? Vad innebär det att vara en demokratisk kyrka? Går det att samtidigt tro på uppenbarelsen och vara för ett kyrkligt demokratiskt system där vi har majoritetsbeslut? Det är några av de frågor vi kommer att diskutera i detta temanummer av Svensk Kyrkotidning. I direktiven från 2003 till Kyrkostyrelsens demokratiutredning var utgångspunkten en tämligen omfattande översyn av hela det kyrkliga valsystemet. Förra året presenterades den sista delen i utredningen. Jag deltog som en av tre utredare i den första etappen av demokratiutredningen. Tanken var att andra sedan skulle ta vid där vi slutade och ytterligare fördjupa och bredda frågorna om teologi och demokrati i utredningsprocessen. Många av de förslag och idéer som presenterades i det fortsatta utredningsarbetet är verkligen välkomna och viktiga för Svenska kyrkan. Dessvärre fullföljdes aldrig fullt ut den allmänna teologiska översyn av kyrkans demokrati och valsystem som utredningens direktiv talade om och några mera genomgripande förändringar av den kyrkliga valapparaten ser inte ut att bli verklighet inom överskådlig tid. Mot bakgrund av en allt kärvare ekonomisk verklighet måste den kyrkliga val- och beslutsapparaten bantas. Kostymen är i dag både för stor och kostsam. Detta får naturligtvis inte ske på bekostnad av att demokratin urholkas och försvagas. På många sätt måste demokratin istället fördjupas och förstärkas. Demokratin inom kyrkan är av avgörande betydelse för kyrkans identitet. Vissa grupper inom kyrkan är i dag dåligt representerade i den demokratiska processen. Vi kan till viss del tala om ett demokratiskt underskott. Detta underskott är en av de frågor som måste upp till fortsatt debatt och som det brådskar att hitta nya lösningar på. En av de mest omdebatterade frågorna när demokratiutredningens sista delbetänkande sändes ut på remiss kom att handla om kyrkoherdens ställning. Den frågan blev på många håll både känslig och aningen inflammerad vilket tyvärr innebar att andra viktiga frågor hamnade i skymundan. Fortfarande finns ingen genomtänkt teologisk motivering till den kyrkliga demokratin. De motiveringar som är i omlopp är ofta hämtade från det statliga området och har många gånger okritiskt förts över till kyrkans område. Det som skulle behöva göras är att Svenska kyrkan på olika beslutsnivåer sätter sig ner och reflekterar kring vilken teologi som bör utgöra utgångspunkten för de kyrkliga valen. Kyrkan behöver teologiskt analysera och reflektera kring vad demokrati och kyrkoval betyder och innebär i en evangelisk-luthersk kyrka. En sådan reflektion är jag övertygad om dessutom skulle föra med sig en större acceptans för den inomkyrkliga demokratin och ökad respekt för våra demokratiskt fattade beslut. I dag blir jag ofta skrämd över den tillsynes nonchalanta attityd som många inom kyrkan har till demokratiska beslut. Ett belysande exempel utgör Den svenska kyrkohandboken. Den nu gällande kyrkohandbok, som är resultat av en väl kalibrerad demokratisk process på 1980-talet, möts titt som tätt med en fnysning. Tycka vad man vill om handbokens ordningar men det är faktiskt exempel på vad vi kommit fram till i en fullt ut demokratik process. Den gäller tills vi i en ny demokratisk process kommit fram till en ny handbok. Så fungerar demokratin. I detta nummer av Svensk Kyrkotidning vill vi lämna ett bidrag till en konstruktiv teologisk reflektion över kyrkoval och demokrati. I den första artikeln diskuterar Johan Blix demokratin utifrån ett församlingsperspektiv. Björn Skogar diskuterar i sin artikel bland annat den kritik som finns mot demokratin i kyrkan. Hans-Olof Andrén ger sin syn på demokratin utifrån sina erfarenheter av att vara förtroendevald och demokratiutredare. De är tre olika utgångspunkter för ett fortsatt samtal om demokratins förutsättningar i Svenska kyrkan. GÖRAN LUNDSTEDT |
