 |
Startsida |  |
Aktuellt | |
Ledare | |
Diakoni | |
Tema | |
Årsindex | |
Prenumerera | |
Annonsera | |
Redaktionen |  |
År |
Nummer | ||
|
Den skadeskjutna kyrkan »när Guds handlande blir synligt i historien« "En kyrka som inte lever i mission är skadeskjuten.” Det sade 1998 den tillträdande direktorn för mission i en intervju i Kyrkans Tidning. Numera lever Svenska kyrkans mission i minnet som en kraftfull organisation. Med insamlade medel avlönade SKM för femtio år sedan över 300 medarbetare som var sända till systerkyrkor runt jorden. I dag finns ett 30-tal utsända från hela Svenska kyrkan. Den teologiska kompetens som SKM utvecklade har i dagsläget ingen lika tydlig avsändare. Vem i dagens Sverige förkunnar evangeliet och räcker sakramenten med hjälp av musik och teologi, berättelser och bilder från Afrika, Asien och Latinamerika? Är det inte dags att tala om en skadeskjuten kyrka? Kairos är ett begrepp i Nya testamentet som från 1980-talet varit avgörande i missionsteologin. Det anger att något nytt bryter in. Kairos är det moment när Guds handlande blir synligt i historien. Kairos är latinets ille tempore. I NT -81 översätts Lukasevangeliets kairos ”vid den tiden”. Nu är Guds tid. Mission är ingen hobbyverksamhet när församlingen får pengar över. Det är det gudomligas kommunikation med skapelsen, där kyrkan är ett verktyg. Det är därför man kan säga att kyrkan lever i mission. SKM övergav tidigt 1800-talets tropikhjälmar och missionsstationer. De hade sin tid: Kolonialismen skulle sannolikt ha varit grymmare utan missionens skolor, sjukhus och gudstjänster. Sedan dess har självstyrande kyrkor i Syd bjudit in kyrkor i Nord att bidra till deras verksamhet. För att tala som Paulus råder ett ständigt utbyte mellan olika delar av den kropp som är Kristus. Just nu är kairos att se samman utbytet mellan syskonkyrkorna med verksamheten hemma i Sverige. Församlingen är klotrund. Så länge SKM existerade som organisation kunde det lätt verka finnas en uppdelning mellan globalt och lokalt. Den tiden är förbi. Tiden är mogen för djupgående reflektion över vad det vill säga att vara kyrka i en enda värld. Det nybildade Sekretariatet för teologi och ekumenik står inför utmaningen att formulera hur missionen är en del av kyrkans väsen. Inom sekretariatets ansvarsområde finns ekumenik, religionsdialog och ecklesiologi; självklara delar av missionens arbete. Chef för det nya sekretariatet är professor Cristina Grenholm. Det finns anledning att knyta förhoppningar till en framtida reflektion över hur kyrkan lever i mission. Cristina Grenholm kan problematisera och fördjupa. Det visade hon inte minst under sin period som redaktör för Svensk Kyrkotidning. Det teologiska samtalet om en kyrka i mission är efterlängtat. Två konkreta uttryck för mission väntar ännu på att förverkligas: Det första är att alla som går en utbildning till tjänst i Svenska kyrkan ska uppleva minst en termin i ett annat land. Den som sänds till en annan kyrka, djupnar i sin analys av det annars invanda hemmavid. Det andra konkreta uttrycket är rutiner för utländska medarbetare i svenska församlingar. I varje stift behöver man fundera vidare över hur man rekryterar och handleder individer utsända från kyrkor på andra kontinenter. Det har funnits inspiratörer i svenska församlingar från andra världsdelar åtminstone sedan 1800-talet. Vistelsen behöver inte vara lång i tid men ska kännetecknas av genomtänkta omsorger. Det är en utmaningen att hitta rutiner som gör att utbytet bygger på mer än tillfälligheter. Den som är skadeskjuten haltar. Även när skadan blivit kronisk tar den mycket energi och stjäl hela tiden fokus. Då är det lätt att kraften går åt till organiseringen av det mest näraliggande. Den kraft som ett globalt medarbetarskap förmedlar, vidgar synen på det egna sammanhanget. Nu är tillfället att på djupet upptäcka och reflektera över Guds handlande i vår tid. Att leva i mission innebär en underbar öppenhet för Guds Ande och inspiration. Nu är Guds tid. Kairos! MIKAEL MOGREN |
