 |
Startsida |  |
Aktuellt | |
Ledare | |
Diakoni | |
Tema | |
Årsindex | |
Prenumerera | |
Annonsera | |
Redaktionen |  |
År |
Nummer | ||
|
Med karta och teologisk kompass »principiellt och symboliskt viktigt beslut« I lokaltidningen hemma la några av kommunpolitikerna från ett av de etablerade, styrande partierna i höstas ut texten om Sveriges flyktingpolitik. Det var en skakande läsning. Kontentan av resonemanget var att flyktingpolitiken varit usel och att orimligt många asylansökningar accepterats. Reaktionerna lät inte vänta: oppositionen var kritisk, liksom tidningens ledarsida och lokal opinion. Debattörernas initiativ verkade ha handlat om att säkra väljare och underförstått fanns Sverigedemokraternas retorik som en utgångspunkt: ni behöver inte rösta på dem, ni kan rösta på oss, för vi tycker också att asylpolitiken är för generös. För en dryg vecka sedan gick Sveriges kristna råd ut med gemensam kritik mot asylpolitiken, men från ett helt annat håll. Man påpekade de stora brister som finns och att asylpolitiken inte varit human. Den har inte tagit hänsyn till den livshotande situation många människor möter i sitt ursprungsland, om de skickas tillbaka. Frågan om hur Sverige bemöter människor på flykt är en central fråga. Hur ett samhälle bemöter de som har det svårast, de som är mest utsatta är ett tydligt mått på vilken samhällsmoral som finns och hur vi värderar andra människors värde. Frågan exemplifierar också dels betydelsen av att kyrkorna följer samhällsutvecklingen, engagerar sig och ser sig som en del av samhället, och dels vikten av att ha en teologisk kompass och tyda tidens tecken utifrån en kristen trostolkning. Hösten som gått har annars bland aktiva i Svenska kyrkan präglats av kyrkovalet i september och debatt och beslut vid kyrkomötet i oktober. Inför valet gjordes en kraftsamling att nå människor på nya sätt: bönewebb och bönefilm på TV. Tusentals böner strömmade in, människor lättade sitt hjärta. Uppenbarligen fanns behov hos människor att på webben kunna forma sin bön. Men initiativet och timingen väckte också berättigad kritik. Kopplingen valreklam och bönewebb var inte klockren. Här fanns en jordglob i kalla färger och Gud verkade sväva långt borta i universum. Människan stod ensam inför en distanserad Gud. Reklamfilmernas bedjande människor var alla uppseendeväckande ensamma i sina böner. Eller som någon frågade mig: är det verkligen så ensamt att be i Svenska kyrkan? I valet ritades den politiska kartan om något. De s.k. partipolitiskt obundna gick framåt medan traditionella partier backade eller stannade på samma nivå. Och en ny höger-vänster-skala kunde anas, jämförbar med den traditionella, med både höger-, mitten- och vänsterparti. Här finns ett rejält jobb att göra för alla nomineringsgrupper. Att fokusera mer på vad man själv vill för kyrkan, och mindre på att – som flera av de nya nomineringsgrupperna gjorde – kritisera de som genom ett traditionellt politiskt parti engagerar sig i kyrkan. Ett annat resultat var att medlemstappet i församlingarna för september månad steg kraftigt, som om röstkortet i brevlådan i sig blev en negativ utlösande faktor. Kyrkomötet hade att behandla flera viktiga frågor men det var beslutet om äktenskap och vigselrätt som hamnade i fokus. Inför kyrkomötet gick debatten hög och det påstods till och med att ett ja skulle innebära att kyrkan blev en annan. När 70 procent av kyrkomötet sa ja till samkönade äktenskap var det en seger för evangeliet. Efter många års diskussioner hade äntligen Svenska kyrkan fattat detta principiellt och symboliskt viktiga beslut. Att följa samhällsutvecklingen och använda den teologiska kompassen blir viktigare än någonsin nu. Svenska kyrkan behöver mentalt bereda sig på att vara en mindre och ekonomiskt fattigare kyrka i ett samhälle som förändras och där det blir allt tuffare för människor att leva sina liv. En mindre kyrka behöver inte betyda att kyrkan blir tystare. Tvärtom! Med kompetenta medarbetare, engagerade frivilliga och kompassen i högsta hugg kan kyrkan vara modig och göra skillnad. BOEL HÖSSJER SUNDMAN |
