2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
0

01
02
03
04
05
06
07
08
09
10
11
12
13
14
15
16
17
18

Ikoner är aldrig neutrala »Dåliga ikoner kan förstöra åtminstone lika mycket som dåliga predikningar«

Enligt en svagt bekräftad uppgift reste den första lutherska ärkebiskopen i Sverige till Moskva. Där träffade Laurentius Petri förutom Ivan den förskräcklige utan också den rysk-ortodoxa patriarken. Det står i en källa att de båda kyrkoledarna talade om ikoner. Sannolikt blev det en intensiv diskussion. Ikoner är aldrig neutrala.
I och med perestrojkan har ikoner åter blivit synliga i rysk offentlighet. TV-sända julnattsmässor visar presidenten på knä framför ikonostasen. Putins pilgrimsvandring på berget Athos fick stor medial uppbackning. Statschefen låter sig gärna fotograferas i den ryska kyrkans miljöer. Eftersom ikoner berör människor är de användbara i det politiska spelet.
Så var det också i kyrkohistorien. Det som räddade ikonerna från att helt utplånas under de ikonoklastiska striderna på 700- och 800-talet var särskilt kejsarinnornas stöd för Johannes av Damaskus teologi. Enligt honom hade det gudomliga skapat en avbild genom den första människan Adam och tagit kroppslig gestalt i Jesus Kristus. Johannes av Damaskus såg ikonerna som en fortsättning på det gudomligas inkarnation i det skapade.
På senaste Teologifestivalen i Uppsala berättade Ylva Eggehorn om sin farmor och hennes blick. Liksom övriga ikonskribenter i detta nummer av Svensk Kyrkotidning medverkade hon i festivalen under temat Ikonernas teologi och blickens. Där talade Ylva Eggehorn om farmor och hur hon som barn blev sedd av henne. Farmor satt vid köksbordet med barnbarnet mitt emot och sade bara två ord: ”Du lilla.” Farmors blick omslöt och gav kärlek att vila i. Ylva Eggehorn har skildrat hur hon senare i livet upplevt samma blick från ikonerna. Det är inkarnationsteologi i nutiden.
En annan av skribenterna i detta nummer av Svensk Kyrkotidning är Ulf Abel. Han var under många år chef för Nationalmuseums måleriavdelning där en av de främsta samlingarna av ryska ikoner utanför Ryssland ingår. Ulf Abel är en internationellt erkänd auktoritet inom ikonforskningen. Abels definition av vad som kan kallas ikon är strikt: Den ska vara målad av en konstnär som är förankrad i den ortodoxa traditionen. Ikonen behöver däremot inte vara målad på trä, utan kan också finnas till exempel i textil eller papper. Ikoner kan även vara reliefer, bland annat i trä, sten, metall eller emalj.
Georg Eggehorn heter en tredje skribent i detta ikonnummer. Han är folkhögskolelärare med ett mångårigt studium av ikoner. I sin text lyfter han in de illa målade ikonerna. Det starka intresset för ikoner just nu väcker efterfrågan och alla ikoner är inte bra. De kan vara målade utan innerlighet och sakna konstnärliga kvaliteter. Även dessa ikoner hamnar i kyrkor och församlingslokaler. Där riskerar de att konkurrera med annan konst. Särskilt kyrkokonst från 1900-talet är ofta ansiktslös och har diskreta nyanser. I ett kyrkorum kan en modernistisk altartavla verka färglös och död om det står en ikon i närheten. I många kyrkor lyser ikoner som frimärken i ett vitt album. Illa placerade ikoner kan förskjuta tyngdpunkten bort från altaret. De kan även underblåsa en föreställning att rummets övriga konst skulle vara mindre andlig än ikonerna. Dåliga ikoner kan förstöra åtminstone lika mycket som dåliga predikningar. Ikoner är ofta lämpliga presenter vid dop och uppvaktningar. Däremot är det en grannlaga uppgift att välja och placera ikoner i historiska rum. Ikoner är aldrig neutrala.

MIKAEL MOGREN

Se PDF