 |
Startsida |  |
Aktuellt | |
Ledare | |
Diakoni | |
Tema | |
Årsindex | |
Prenumerera | |
Annonsera | |
Redaktionen |  |
År |
Nummer | ||
|
Varför fira en bibelöversättning? »Denna kamp mot förenkling är viktig i ett samhälle« I år är det tio år sedan Bibel 2000 blev färdig – något som i vissa sammanhang firas eller åtminstone uppmärksammas. Varför fira en bibelöversättning? Skälet till att fira är, menar jag, att en bibelöversättning riktar uppmärksamheten på det som är skört, osäkert och problematiskt med Bibeln. Det som är skört och osäkert blir tydligt i allt översättningsarbete som grundas på textkritik, språkvetenskap, historisk kunskap och medvetenhet om att översättningar alltid är tolkningar. Arbetet med enskilda texter visar att många är så pass flertydiga, eller otydliga, att vi inte riktigt vet vad de säger. Arbete med Bibeln som helhet visar vilken mångfald som finns i Bibeln, mångfald av sätt att förstå både stort och smått. Att lyfta fram en bibelöversättning är att påminna sig detta, så att många tvärsäkra utsagor om att ”Bibeln säger…” får smälta bort som de ohållbara förenklingar de är. Det problematiska kom i fokus under översättningsprocessen. Alla de våldsamma, obegripliga och osympatiska texterna, alla texter med värderingar som många av oss inte kan dela, lyftes fram, i olika sammanhang. Åter och åter ställdes frågan: Hur kan ni kristna tro på detta? Hur kan ni kalla detta ”Den Heliga Skrift?” Tyvärr fick frågorna mer genomslag än tappra försök att säga att många kristna inte kallar Bibeln ”Den Heliga Skrift” och försök att säga något om hur mångfaldig och föränderlig kristen och judisk bibeltolkning faktiskt varit, hur kristna och judar läst tolkande, selektivt och många gånger också kritiskt. Av dessa skäl bör ”tio år med Bibel 2000” vara en anledning att skapa platser där problemen med Bibeln (ur olika perspektiv), med bibeltolkningar och bibelbruk, faktiskt får finnas, får vara något vi talar om öppet och tydligt. Platser där vi samtidigt kan tala om hur judiska och kristna bibeltolkare genom historien och idag arbetar med problemen, och där vi kan tala till punkt om hur kristen och judisk bibeltolkning faktiskt fungerar - på både gott och ont, men faktiskt också på gott. Så kan vi i en värld av förenklingar ta Bibel 2000s tio år som en anledning att vägra förenklingar. Anta utmaningen att förmå två saker samtidigt, som enskilda troende och religiösa gemenskaper.. Å ena sidan inte på något sätt backa för insikterna om problemen i texterna och i tolkningstraditionerna utan snarare föra oss själva ännu längre in i den kritiska självreflektionen. Å andra sidan sträcka på oss i glädje och stolthet över att ha del i religiösa traditioner som rymmer självkritik, förändring, många olika modeller för tolkning som växt genom sekler, som tar problem på allvar men också utvinner mycket som är livsbefrämjande ur texterna. När vi sträckt på oss måste vi återigen påminna oss om risken att vi idealiserar oss själva, våra texter och vår tradition – och därmed återigen ta itu med problemen. Denna kamp mot förenkling är viktig i ett samhälle där vi lever sida vid sida med människor av annan tro, och kanske särskilt för vår relation till muslimer och islam. Livet i spänning mellan kritik och tolkningsglädje kan lära oss något om vår egen religions mångfald, komplexitet och föränderlighet som bör göra oss beredda att se mångfald, komplexitet och föränderlighet i andra religioner. Insikt om problem i Bibeln och kristna tolkningstraditioner bör göra det svårt att projicera ut allt vi har svårt för i religionernas värld på De Andra och deras tro. Kanske kan detta rusta oss att jobba mot förenklingar och projektioner i samhället i stort. Det vore lätt att fly från denna komplexa verklighet in i en värld där vår religiösa tradition antingen är allt igenom god eller allt igenom ond. Låt oss därför ta Bibelåret 2010 som en anledning att tala högt om att det går att leva – som en myndig människa, inte en fånge – i en verklighet som är komplicerad, motsägelsefull, skör och föränderlig. HANNA STENSTRÖM |
