2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
0

01
02
03
04
05
06
07
08
09
10
11
12
13
14
15
16
17
18

Flexibel församlingsindelning »Tydliga, sanktionerade och beskrivna samarbetsformer«

Hur organisera både för lokal gemenskap och rationell förvaltning? Det är knuten Svenska kyrkans strukturutredning är tillsatt att lösa. En variant är att i framtiden ha det ungefär som vi har det. En annan variant är att Svenska kyrkan blir en enda juridisk person, med gemensam kyrkoavgift, nationell förvaltning och med stiften som regionala kontrollinstanser.
Utredningen har under våren lämnat ett diskussionsbetänkande, bildligt talat försöksballonger, för att få respons (se www.svenskakyrkan.se/utredningar).
Hur organiserar vi församlingen på bästa sätt? Det är ingen ny fråga, men måste ställas i varje tid – semper reformandis – eftersom omvärlden förändras.
Gemenskaper organiseras ofta på olika sätt i lands- och skogsbygd och i stan. Geografin är en styrande faktor, traditionen en annan. I det urbana livet står kyrkorna där dom står, men den kyrkoaktive, eller den som vill döpa eller gifta sig, är inte geografiskt bunden. Nätverksförsamlingar har det börjat talats om. Clearingsystemet klarar det administrativa.
När vi talar om förvaltning finns det i omvärlden många intressenter. En verksamhet med anställda gör att arbetsmiljöverket blir intresserat, liksom skatteverket. Är man förvaltare av olika saker, exempelvis gamla kyrkorum, kommer andra intressenter som länsstyrelsen in på banan.
Gemenskap har sällan skalfördelar, för stora gemenskaper bryts upp i mindre. Förvaltning har ibland skalfördelar, det är väl skälet att stiftet tog över församlingarnas egendomsförvaltning. Utredningen frågar sig om det går att hålla ihop ansvaret för verksamhetens innehåll med ansvaret för resurser. Om inte, hur fördelas ansvaret?
Den kyrkliga organisationen måste också vara förändringsbar, och styrbar. Staten ställer krav på begravningsverksamheten, demografin förändras. Det är två exempel på förändringsdrivande faktorer. Därför måste kyrkoordningen ge möjlighet för flexibilitet, men ändå garantera en miniminivå. I utredningsförslagets alternativ C så bildar, som jag fattar det, pastoratet den stabila ramen, inom vilken församlingar kan existera och förhoppningsvis utvecklas. Det innebär att samfälligheter inte ska behövas utan ledningssystemet kan vara enhetligare än med den extra samfällighetsnivån. Somliga medarbetare kan ha församlingsansvar, andra kan jobba över hela pastoratet (Andlig vård inom hälso- och sjukvården t.ex.). Det skulle också fungera på landsbygden. Små församlingar kan vara kvar som församlingar så länge det finns folk som kan ta ansvar, istället för att uppfinna nya former som sockenråd eller liknande (vilket är en bra idé i och för sig). Församlingsdemokratin skulle kunna handla om församlingsmöten och kyrkvärdar, med tydliga ingångar in i pastoratskyrkorådet som väljs av kyrkofullmäktige.
Pastoratet å sin sida måste vara en tillräckligt stor enhet för att bära en kyrkoherde och den stabsfunktion denne behöver för att svara upp mot de krav myndigheter och allmänhet ställer på alla organisationer: jämställdhetsplaner, årsredovisningar, m.m. Med fördel kunde administration rationaliseras till stift och riks. Löner kan rapporteras in på en websida och betalas ut centralt, och ända med full insyn från det lokala.
Pastoratets kyrkofullmäktige tänks besluta om församlingsindelning. Det innebär, tänker jag, att församlingarna kunde få experimentera, i meningen nya församlingsbildningar uppstå inom ett pastorat. Det som idag är distriktsindelningar kunde då blir församlingar, om det bedömdes relevant. Kanske till och med icke-territoriella?
Möjligheter till samverkan över pastoratsgränser, under pastoral ledning, ska enligt förslaget regleras i kyrkoordningen. Tydliga, sanktionerade och beskrivna samarbetsformer är önskvärda för att underlätta samverkan inte minst kring diakonala verksamheter.
Diskussionen pågår, remissvar ska vara inlämnade den sista juni. Men samtalet bör pågå även i höst, för kommande vår ska förslag läggas. Välkommen att diskutera frågan i Svensk Kyrkotidning!

STIG LINDE

Se PDF